Smoeriis

Jag älskar dej, jag hatar dej, jag saknar dej, jag glömmer dej.
Jag älskar att hata dej. jag saknar att glömma dej.

Kanske det. Maskrosbarn från dag ett till graven.
Jag orkar inte mer av att vakna varje natt kallsvettig med skriket i halsen och tårar som rinner ner för kinderna.
Jag orkar inte känna mej ensam.
Plötsligt är alla så långt borta.


Att ytterligare lägga till på min hatlista är...

Jag hatar när man gjort något dumt mot någon man älskar utan att tänka sig för eller mena något illa men inte veta hur man ska gottgöra det.

Jag hatar att inte kunna erkänna när människor sårar en utan bara svälja det tills man spyr överallt.

Jag hatar dej när du ska hålla på och hacka på mej när jag biter mej i underläppen tills jag får blåsor varje dag för att hålla humöret uppe.

Jag hatar när du trivialiserar mina problem som du för övrigt är fullkomligt ovetande om. 

Jag hatar att känna mej så maktlös, ensam och oviktig att jag drunknar och kvävs av ångestdrömmar.

Jag hatar att ligga vaken hela natten i rädslan för att somna.

Jag hatar att inte kunna ta det lugnt och rensa skallen utan att möta en jävligt otäck del av sig själv och sitt liv.

Jag hatar att det ska vara så svårt att lita på alla.

Jag hatar finska massöser och brutna revben som tvingar en till vila och begrundande.

Jag hatar att sakna dej min lilla ögonsten, mitt livs solstråle.

Jag hatar att inte räcka till, för andra eller till sina egna förväntningar.




~~Elin~~
Du är den enda männsikan här i världen som jag kan kommunicera med genom ögonkontakt.
Du är den här i världen som jag litar allra mest på och det är dej jag älskar nästan som mitt eget barn. Det var du och jag mot världen och jag försvann. Jag älskar dej mesta av allt och jag är ledsen.



Och till alla, vad kan jag mer göra en säga förlåt och mena det innerligt?